Under söndag eftermiddag arrangerade VHBK (Västra Härjedalens Brukshundsklubb) klubbmästerskap i agility. Elva hundar med  förare deltog och trots den bistra vinden så var humöret på topp. Man tävlade i två moment: agilitybana och hoppbana. Slutresultatet räknades samman och det visade sig att minst var störst; vinnare sammanlagt blev tävlingens minsta hund, Rossi en West Highland White terrier med föraren Frida Lind. För fler bilder från tävlingen klicka här>>>

Sommaren 1945 strax efter krigsslutet satte sig Kerstin och Birger Myhr ner för att vila efter en fisketur på fjället. När de satt där på en kulle strax intill Ljusnan säger Kerstin:
-Här skulle jag vilja ha ett hotell!

Gunnel Ledin berättar bland annat i sin bok “Sett och hört i Bruksvallarna” :
“Hotellet stod klart inför säsongen 1948 och med Turistföreningen Allmänna Fjällfärder kom de första gästerna. Den första vintern hade man öppet mars och april men under sommaren var hotellet stängt. Den andra sommaren kom professor Carl Malmsten och hans fru som gäster något de fortsatte med under många år. Professor Malmsten ordnade så småningom kurser i träslöjd och samtidigt började Kerstin med vävning. Hon hade utbildat sig till vävlärare i Katrineholm.
Eftersom gillestugan stod tom sommartid fanns det plats för många vävstolar där och sommaren 1951 kom trettio vävintresserade damer till Bruksvallarna.  Varje vävkurs pågick en vecka och den första sommaren hade man sex kurser.
Hotellet byggdes ut i flera omgångar och man satte också upp en separat timmerstomme dit vävstolarna flyttades ut, Vävstugan.
Kerstin och Birger drev Hotellet och Västugan parallellt men 1966 lämnade de över hotellverksamheten till sonen Mats och han fru Britt och 1974 övertog dottern Anne-Marie Vävstugan. När Kerstin blickar tillbaka tycker hon att det har varit jobbigt många gånger men hon är samtidigt glad över att hennes barn har kunnat fortsätta den verksamhet som hon och maken Birger byggt upp. Birger avled 2002.
Mats och Britt kunde ta över en väl fungerande hotellverksamhet men säsongerna var korta och från september till jul fanns nästan inga turister i  Bruksvallarna. Hur skulle man kunna förlänga säsongen?

Allt förändrades genom ett telefonsamtal hösten 1978. Då ringde Janne Halvarsson som då var tränare för damlandslaget i längdskidor och frågade om det fanns någon snö i Bruksvallarna. Finns det sand i Sahara?
Halvarsson beställde helpension för 28 åkare redan kommande måndag och det satte igång en aktivitet i hela byn eftersom ingenting var i ordning. Byns damer ställde upp och tvättade, städade och lagade mat medan Mats spårade med en hemgjord spårmaskin. Innan veckan var slut hade man 128 gäster på hotellet och det var starten för de årliga träningslägren för många olika landslag.”

1994 tog Mats och Britts son Jörgen och hans fru Ulla-Britt över verksamheten och Bruksvallsliden som i år fyller 60 år är nu det enda hotellet i området som har haft samma ägare från starten.
Ulla-Britt och Jörgens söner har inte fallit långt från äppelträdet då Fredrik har startat skoteruthyrning, Magnus är en riktigt duktig skidåkare och Martin tävlar i skoter med den äran.

När alla myhror har dragit sitt strå till stacken så blir det något stort…
 

Åsa Olsson sjung duett “Vem kan segla förutan vind” tillsammans med Annika Myhr som sedan sjöng en irländsk bön “Må din väg gå dig till mötes”. Storm visade sin lungkapacitet när han tyckte att det blev för tråkigt och kyrkoherde Bo Lundmark gav honom en framtida tjänst som försångare .

Efteråt bjöds det på lunch på GT-gården där det också var presentöppning. En av gåvorna var en docka som Karin Blomquist hade sytt med tillhörande resväska innehållande kläder, bland annat en jacka där det stod “Motor & Fritid” på ryggen, alltihop handsytt. Handsytt var det andra temat för dagen då flera av de norska gästerna hade fantastiska “bunader” (folkdräkter) på sig. Festligheterna fortsatte sedan med middag på GT-gården. Ska det vara dop ska det vara med Storm.

Efteråt samlades man till lunch på Wärdshuset Gyllene Bocken där farfar Assar höll tal.