• Aktivitetskalender
  • Annonsera
  • Kontakt
  • Lunchmatsedel
    • Bilder fr förr Köp och Sälj Samåkning Nyfödda & vigslar Ovaskogs

    Vi kom hem till slut

    Det är många som undrar om och hur Familjen Hammar tog sig hem från SydAmerika. Så här kommer en liten rapportering från Lena, trots allt.

    Vi kliver ut från hotellet i Montevideo kl 10 på torsdag förmiddag, tar en taxi till flygplatsen. Skickar iväg Erica med flyg till Asuncion som går kl 12. Vet ni de tar ut en skatt på flygplatsen i Montevideo på 36 dollar per person även barn, i ett land som har en prisnivå som Sverige.

    Det vore kanske något för svenska staten att tänka på när våra turister lämnar landet eller kanske inte? Vi landar i Sao Paolo kl 16.30 på eftermiddagen och vårt flyg till Paris ska avgå 20.45. Nu börjar första problemet komma….det visar sig vara dåligt väder över Atlanten och det berodde inte på vulkanen.

    Efter 3 timmars försening bär det av till Paris och givetvis är vi försenade där 3 timmar, vi landar kl 15 istället för 12 lokal tid. Vårt flyg som vi hade bokat till Stockholm skulle avgå kl 14, men vi visste inte när vi landade att alla flygplatser i Europa var stängda.

    Full av optimism rusar jag till närmaste tidstavla för att kolla när nästa flyg avgår till Stockholm. Tycker det verkar konstigt att det står att alla flyg är inställda och att det är en ovanligt lång kö till SAS disken.

    Ganska snart får vi reda på att alla flygplatser är stängda. Jag förstår hur kaosartat det måste ha varit på flygplatsen i Bangkok när tsunamin drog fram där. Det är som att de här högteknologiska flygplatserna slutar att fungera när något faller ur deras normala rutiner. SAS ska ändå ha en eloge för de är nog ett av de bolag som ganska snabbt skaffade fram ersättningsbussar i den mån det gick. Och då ska ni veta att det var strejk bland tåganställda i Frankrike så det gick inga tåg heller.Till saken hör också att vi hade inte med våra mobiltelefoner eller någon dator, dels för att de inte skulle fungera i SydAmerika eller om vi skulle bli bestulna. Så Karin fick bli vår bokningcentral.

    I Paris fick vi tag på en dator och kunde via skype få Karin att börja boka tågbiljetter från Malmö. Vårt sista bud från SAS personalen var att bussen skulle vara framme i Köpenhamn ca 12. Karin bokar ett tåg som ska avgå kl 17 från Malmö. Kl 2 på fredagsnatten börjar våra 2 bussar att rulla från Paris till Kastrup 3 timmar försenade, det var bara att gilla läget att bli sittande i en stol ännu en natt.

    Som ni förstår så var vi tidsoptimister, det tog 18 timmar med buss från Paris till Köpenhamn, för enligt fransk lag var busschaufförerna tvugna att stanna varannan timme för en kvarts vila och så var det lunchrast osv. Så framåt dagen på lördagen insåg vi hade vi kunde glömma tåget från Malmö kl 17. Det var bara att låna en biltelefon och få Karin att avboka tågbiljetterna och sedan vänta och se hur det blir när vi kommer till Köpenhamn, dit vi anländer kl 20 på kvällen.

    Där var det samma kaos som i Paris, det var ingen som visste någonting, alla hotell var fullbokade, tågen från Köpenhamn och Malmö var fulla. Som tur är känner man till västkusten så vi hoppade på sista tåget mot Göteborg med 1 minuts marginal….puh.

    Sen fick vi låna konduktörens mobil och ringa Karin och få henne att kolla och boka tåg från Göteborg till Stockholm. Efter 5 timmars sömn bar det av med tåg igen, vi hade tur det gick ett tåg från Göteborg till Stockholm kl 8.30 på söndagmorgonen. Framme i Stockholm mitt på dagen hade vi återigen tur och kom med en av de få flygbussarna som gick till Arlanda där vår bil stod på långtidsparkering. Halv 11 på söndagkväll når vi vår fantastiska by…vilken känsla mot att ha blivit sittande i Sao Paolo eller Paris. Nu har man hört diverse historier om folk som har blivit bussade i uppåt 40-50 timmar och de som har tagit taxi för tiotusentals kronor.

    Jag håller med reportern på Aktuellt att det här var ändå en snäll katastrof där inga människor har blivit skadade som i tsunamin. Människorna på Island är ju de som verkar vara lugnast av oss alla, jämfört med de turister som har blivit strandsatta på Bali och tycker att det var de värsta som har hänt dem. Däremot ska vi vara glada så länge inte Katla vaknar för då får vi nog en ännu större naturkatastrof och då tror jag att många islänningar gärna skulle vara strandsatta på Bali eller i Paris…

    Hälsar familjen Hammar som har kommit hem från en annan del av världen!

    april 21, 2010| Sparad under Funäsdalen 

    Kommentarer

    Lämna ett svar




    *
    To prove you're a person (not a spam script), type the security word shown in the picture. Click on the picture to hear an audio file of the word.
    Click to hear an audio file of the anti-spam word